Då satt sista spiken i kistan.

Jag gör mitt bästa för att inte skriva för mycket om politik i bloggen då det är en reseblogg, men ibland skriver jag om andra saker som jag tycker är intressanta.

Jag har ännu inte kommenterat valet i Sverige.

Vi hade ett välfungerande välfärdssamhälle under en lång tid. Sen sjuttiotalet har ekonomin gått utför. Under åttiotalet gjorde regeringen ett sista desperat försök att försöka kickstarta ekonomin. På kort sikt fungerade detta väl och Sverige placerade sig på tredje plats gällande lägst arbetslöshet i världen. Det enda problemet var att tillväxten byggde på lånade pengar, något som ledde till nittiotalets kris.

Sedan kom nittiotalet och vi fick smaka på ett otroligt stålbad. Göran Persson monterade ner välfärdssamhället Sverige. Budgetbesparing stod högst upp på listan, men jag klandrar inte honom, han gjorde det han var tvungen att göra, städa upp någon annans röra. Vi kommer alla ihåg det, gigantiska sjukvårdsköer, skola i kris, myndigheter i kris, polisen i kris. Man gjorde även besparingen som gjorde att rättsystemet havererade, nu är det inte ovanligt att man får vänta i flera år innan man får komma till rätten. Vi såg varje vecka nya avslöjande i uppdrag granskning hur vårt samhälle var dysfunktionellt. Jag trodde länge att det alltid varit så, bara att media blivit mera öppet, men sen slog det mig, budgetbesparingarna måste vara den stora boven i dramat.

Mitt under denna kris, vad gör regeringen, man tar emot en otroligt stor mängd invandrare, något vi inte hade resurser för. Man skickar in dem i en socialistisk återvändsgränd där man passiviserar människor genom att göra dem beroende av bidrag utan att ge dem några möjligheter. Sen blir man förvånad över att det brinner i Rosengård och andra invandrartäta förorter. Det mest pinsamma är politiker inte ens diskuterar dessa problem, och sen blir de förvånade över Sverigedemokraterna fått så många röster. Vad är det då man diskuterar, inte problemet utan hur man gör för att hålla dem ute.

Genom att inte samarbeta med SD ger man dem mer makt genom att de blir vågmästare, när det röda och blåa blocket röstar kan SD välja vilken sida de vill ställa sig på. Här har vi Sverige i ett nötskal, politisk korrekthet skjuter sig självt i foten.

Nu är det bekräftat, då satt sista spiken i kistan för socialismen. År 2010 var det året då svenska folket valde att lämna socialismen bakom sig. Socialismen är en väldigt fin idé, som sammanfattningsvis går ut på att omfördela pengar i samhället mellan rika och fattiga för att minska klyftorna. Drömmen om en socialistisk utopi dog ganska fort när paradisstater som Sovjet och Kuba visade sig vara rena mardrömmen. Sverige lyckades under en tid att komma närmre denna dröm, vi hade ett vackert välfärdssamhälle, hög moral och solidaritet var ledorden.

I dagens konkurrensutsatta samhälle är det omöjligt att skapa den välfärd genom socialism som vi kunde förr. Problemet är att det idag väldigt svårt att kombinera socialism och ekonomisk tillväxt. Det innebär att desto mer vi höjer skatterna, desto mindre skatt kommer vi att få in, eftersom det är helt enkelt för dyrt och ineffektivt att bedriva sin verksamhet i Sverige. Förr hade man inte den konkurrensen utifrån och alla spelade efter samma regler och med samma förutsättningar, vilket gjorde saker mycket mer välfungerande. Ska man lyckas 2010 får man helt enkelt dansa efter dagens pipa, ska vi konkurrera med låglöneländer kan vi inte längre låtsas som vi har en skyddad verkstad.

Sist några kloka ord som förklarar varför socialism inte fungerar i praktiken:

Socialismens främsta idé är att omfördela pengar, utan att ta hänsyn till att pengar först måste skapas. Med omvända incitament (bestraffa arbete och belöna lättja) sjunker den totala mängden resurser i samhället eftersom ingen vill anstränga sig, och de som arbetar måste piskas hårdare för att kunna producera nog för att försörja resten. Det är en nedåtgående spiral, och att socialismen (enligt socialister) aldrig har uppnåtts beror just på detta: man kommer inte till målet utan omfattande slaveri och tvång där den produktiva klassen sugs ut mer och mer.

/Micke