Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg

tisdag 27 juli 2010

Nytt jobb på ett Roadhouse ute i ingenmansland

70 mil kan tyckas långt med svenska mått mätt, men här i Australien är det absolut ingenting, det är ungefär som mellan Uppsala och Stockholm
Ovan har vi mainstreet i Alpha!


Då har jag blivit trött på all zucchini, när jag blundar ser jag dem, jag drömmer om att vi plockar riskakor som växer på liknande buskar och massa annat.

Jag sökte några jobb och jag har fått ett jobb, det är ett jobb på ett Roadhouse, jag ska laga mat, städa och serva kunder, det ska bli spännande. Jag lämnar Bundaberg ikväll och jag tar med min cykel på tåget. Det är 71,7 mil (nordväst om Bundaberg) dit och resan tar tolv timmar. Den lilla byn jag ska till har 369 invånare och heter Alpha, vilket är ett väldigt konstigt namn på en by. När man hör ordet alpha tänker man på första bokstaven i det grekiska alfabetet, alpha hanar och alpha som ett datorprogram som befinner sig i ett tidigt teststadium.

Rebecka har ett bra jobb här i Bundaberg så hon kommer att stanna kvar hela säsongen, dvs till september och turligt nog är det en Irländare som ska sluta i September och då kunde Rebecka få den tjänsten om hon ville. Ibland har man tur!!

Det har inte blivit särskilt mycket bloggande, det har varit fullt upp med fruktplockning och frukt sortering och paketering. Jag kommer inte ha någon täckning på mobilen och inget internet, dock ska det finnas någon form av internet café i Alpha, säkerligen både dyrt och långsamt, som alltid när det gäller internet i Australien.

fredag 7 maj 2010

Sverige 2.0



Idag fick jag utöver en massa skjortor även se kommunismen i vitögat, var nämligen på ett av statens apotek. Efter att man släppt apotek marknaden fri gjorde man en regeländring som är helt idiotisk. Tidigare har det fungerat väl att om läkaren skrivit ut ett preparat som är dyrare kan farmaceuterna enkelt byta ut det emot ett billigare. Detta har man nu infört ett förbud emot, något som drabbar kunderna hårt då de dyrare läkemedlen inte ingår i högkostnadsskyddet. De flesta som jobbar på apoteken förstår att detta är idiotiskt och begår tjänstefel genom att ändå byta ut läkemedlen. Man ställer sig frågan hur byråkraterna tänkte när de införde detta förbud, är det socialismen i ett nötskal?

Jag har varit bortskämd med ett privat apotek ifrån kedjan medstop på vägen ifrån jobbet. Nu tog jag apoteket som låg närmast vilken råkade vara statligt. Det var en konstig känsla som infann sig när jag kom in, något som man inte riktigt kan sätta ord för. På apoteket jobbade idag 8 personer och 7 av dem hade utländsk bakgrund men det är inte konstigt, man bor i Malmö och det är kul att se att man börjar anställa fler och fler invandrare.

Tillbaka till poängen, de statliga apoteken har kommit på ett eget system som enligt dem själva är genialt. Det går ut på att man tar en kölapp i vanlig ordning och väntar på sin tur. Om man ska plocka ut mer än ett läkemedel så lägger farmaceuten ett ärende (genom att skriva på en papperlapp och lägga i en grå korg) till en annan farmaceut som i sin tur plockar ärende i korgen och ropar upp personerna och expedierar dem efter hand. Det vill säga man får köa ytterligare en gång (kom ihåg att det var en folksport att köa i forna sovjet). Jag tillbringade nästan en halvtimme på detta apotek.

Eftersom jag gillar att analysera saker och jag inte haft något bättre för mig när jag suttit och väntat på min tur så tog jag på mig en liten uppgift, att analysera flödet. Jag har suttit och väntat på detta apotek tidigare och då inte haft något bättre för mig än att observera min omgivning.
Tanken med detta system är att få snabbare ruljans på de snabba kunderna. Men jag såg inget snabbare flöde tyvärr. Det jag såg var att i princip varannan kund blev slussad vidare via det oändliga hav av lappar. Det tar tid för farmaceuten att prata med kunden och fråga vilka mediciner som ska skrivas ut, sedan ska personnummer och lista på läkemedel skrivas. Sedan skall nästa farmaceut plocka lappar ur en låda och ofta fick de kalla på kunden för listan på läkemedel fattades. Hela denna "knöliga" process tar väldigt mycket tid för handläggare och att man låser några farmaceuter ifrån att "plocka i kön" vilket gör att köerna inte rör sig särskilt fort. Jag är helt övertygad om att detta systemet är ineffektivt, dessutom är det väldigt irriterande att få vänta två gånger och kö omgång nummer två var dessutom ganska lång.

Det intressanta är att alla privata apotek har helt slutat med denna rutin medan de statliga fortsätter. Detta är motbjudande bevis på illa central styrning fungerar i praktiken. Hur svårt kan det vara för staten och släppa på tyglarna och låta varje enskilt apotek sköta sig självt, även om det är statligt, då hade effektiviteten höjts och kostnaderna sjunkit.

Ett annat fint exempel på central styrning som felar är min granne som jobbar på Lunds sjukhus där de köper in ketchup för 96kr flaska, samma flaska som kan köpas i närmaste snabbköp för en bråkdel av priset. Problemet här är lagen om kollektiv upphandling, där allt ska upphandlas, tack vare att all byråkrati kostar så är slutpriset orimligt högt. Att göra stora köp ger lägre priser, det har stora kedjor som Elgiganten, Media Markt etc lärt sig för längesedan. Hur kan staten misslyckas så fatalt och varför kan man inte hämta inspiration och lära sig ifrån det privata näringslivet som vet hur man sköter saker effektivt?

Samma sak med den svenska modellen som tyvärr inte fungerar i praktiken. Varför kan man inte erkänna att den svenska modellen inte var så bra som vi trodde och lära sig av vårt grannland Danmark. Danmark har idag 4.2% arbetslöshet medan Sverige ligger på 8,7%. Danmark har ett system som heter flexicurity, som står för flexibility och security. Man har en mycket flexibel arbetsmarknad och en hög a-kassa (90%). I Sverige hör man i debatter att om man skulle plockas bort LAS (lagen om arbetsskydd) skulle man sparka de äldre, ett dåligt argument då detta inte alls skett i Danmark, de har inte haft de problemen som vi är rädda för.

Skjortfrency!



Nu är man i full gång med att fixa inför lägenheten. Gick igenom mina samtliga skjortor och rensat ur många, men det blev många kvar som jag kommer ta med till Australien! Även några Hawaii skjortor som är något av en favorit hos mig! Bilderna ovan är på de skjortorna som jag kommer ta med mig, att få med alla är en teknisk omöjlighet! Jag har samlat på mig otroligt många skjortor!

onsdag 5 maj 2010

Flyttkaos!



Då börjat det närma sig, och jag fyller år idag, men det känns inte riktigt som en värdig födelsedag. Jag och Rebecka har slitit hela dagen med att packa ner alla prylar som inte ska vara i lägenheten eftersom den ska hyras ut. Efter nästan 8 timmars jobb, så gav vi upp, vi har gjort mycket, men det kvarstår fortfarande en hel del. Att flytta är det värsta jag vet, av den enkla anledningen att jag hatar detta jobb med att packa, fixa och dona! Sen på allt känns det som det aldrig tar slut...Nu ska jag sluta gnälla! Det är helt enkelt ett nödvändigt ont i det goda som komma skall!

onsdag 28 april 2010

Första inlägget

Det här är alltså Rebeckas och Mickes blogg där vi tänkte skriva om vår resa till- och vistelse i Australien. Vi åker 11/5-10 och har till en början planerat att stanna i ett år på våra Work and Travel Visas, vilket kan förlängas om vi känner för det där nere.

Vi börjar i Sidney eftersom flygen dit är billigast och det är hög ruljans på arbetsmarknaden just där. Beroende på jobb och hur roligt vi har där stannar vi några månader för att sedan förhoppningsvis fara vidare och på fruktfarm eller dylikt ute på landsbygden.

Vi har en hel uppsjö möjligheter och fantasier och inget som hindrar oss från att ta dagen som den kommer, än så länge!