In passing

Jag har mest jobbat en hel massa de här dagarna, och umgåtts med en kollega. Hon är underbar och vi är lediga på torsdagar tillsammans så vi har planerat att göra en hel del sightseeing ihop. Igår åkte vi och tittade på billig bio, vi såg en film som heter The Tree med Charlotte Gainsbourg. Det var en mäktig och fin film, ganska omtumlande men vacker. Se den!

Nu behöver jag sova, jobbar 6 dagar i veckan så det är jobb imorn bitti också. Men min kameraladdare har kommit så nu har jag ingenting att skylla på när det gäller att bjussa på foton.

Far, jag hörde den här låten och blev kär vid första öronkastet. Tror detta är din kopp te också. Jag och Karin har lyssnat på den här säkert 15 ggr idag :)

En dag I mitt liv!

Det har varit en massa gnällande i bloggen för min del. Måste säga att jag trivs väldigt bra med mitt liv i Australien. Att tjäna pengar är oftast inte det roligaste man gör i sitt liv.

Igår hade jag en underbar dag!

Den började med att gick upp 03.45 för att äta frukost och få skjuts till jobbet. Eftersom ägaren till huset inte hade möjlighet att hämta mig, slängde vi på den bak på bilen.

Ute på fältet i perfekta tjugafem grader och skinande solsken plockade vi egg fruits hela dagen. Det är något speciellt och magiskt med att vara ute och jobba i fältet en hel dag. Man känner sig som ett med naturen, man får en stor dos av solenergi och en rejäl workout.

Då var det dags att cykla hem ifrån farmen, 23.5 k's, det gjorde mig inte så mycket eftersom det var fint väder.

När jag väl kommer hem slänger jag in tvätten i en gratis tvättmaskin som man inte behöver boka och sen sätter jag mig i trädgården och avnjuter en kall öl. Efter lite mat och en dusch är det dags att ta hand om tvätten, här finns ingen torktumlare eftersom man torkar sina kläder naturligt utomhus året om.

Efter detta bär det iväg med cykeln till matbutiken mitt under solnedgången för att handla lite mat inför grillkvällen. Sluter upp med några kompisar och handlar bl.a. känguru stekar och grillspätt. Det blev en trevlig kväll, med god mat och några kalla öl.

Det är helt fantastiskt att bo i hus igen, har inte förstått hur mycket jag har saknat det. Speciellt att ha en fin trädgård med grillutrustning! Sen att huset är väldigt fint och har gratis bredband gör inte saken sämre. Bundaberg känns lagom lantigt, det är ute på landet, omringat av gårdar men har ändå ett hyffsat utbud.

Nu börjar värmen komma också! Vilket är underbart för min fritid, men kanske inte lika underbart för mina arbetsuppgifter.

Det jag glömde att nämna i allt detta var att min ipod följde med i tvätten och inte längre fungerar....Jag har hittills dödat två mp3 spelare, hur många blir det innan jag lämnar? Den frågan kvarstår att besvara, men jag lovar att återkomma med denna ytterst intressanta faktan.

Eftersom jag inte har någon kameraladdare dröjer det något innan jag kan börja visa nya bilder här!

Då händer det saker

Det var längesedan som jag skrev i bloggen nu. Det har varit mycket jobb och andra saker som har stulit min uppmärksamhet.

Allting i hostelet fungerade bra, tills att jag för första gången missade bussen till jobbet, där började det hela. Efteråt gick jag till receptionen och bad om ursäkt för att jag missat bussen. Hostelägaren Reeze var väldigt dömande och sa att man helt enkelt inte missar bussen, för det finns andra som kan ta mitt jobb. Jag förklarade att jag varit här i tre månader och aldrig varit bakfull eller missat bussen någonsin, men detta köpte han inte. Istället vägrade han att ge mig jobbet tillbaka, trots att bonden specifikt frågade efter mig. Han var mycket otrevlig och han hade all makt, men jag använde mig av det enda triumfkort som jag har, så jag valde att lämna hostelet. Det är det fina att man kan rösta med fötterna, om man inte gillar någons produkt eller tjänst så ger man helt enkelt inte dem ens pengar. Man är tvungen att stanna i tre dagar efter att man sagt att man vill lämna, annars får man inte sin deposition tillbaka.

Det var här han började ljuga och bedra, han hittade på historier om vad bonden sagt och att bonden inte frågat efter mig. Jag fick låna en bil av en av mina roomies, så körde jag själv till farmen och det var inga problem att få jobba igen. Dock kommer jag att själv åka runt och fråga farmar efter jobb, för att försöka få fler timmar.

Jag bestämde mig för att flytta in till ett sharehouse som turligt nog ligger två kvarter ifrån hostelet, så jag fortfarande hälsa på mina kompisar. Jag ska köpa mig en egen bil, det är Ford Falcon som killen som äger sharehouset säljer. Bilen är i fint skick och kostar 2000 dollar (inkl försäkring och reg. Som kostar 600 dollar). Det är en V6 (4.0L) med 200 hästkrafter, dock har den gått 32.000 mil, men jag hade en mekaniker som gick igenom de vitala delarna och sa att det var ett väldigt bra köp. Sen var det mindre saker som inte fungerade som t.ex. värme (om det nu behövs i Aussieland)

Rainy days

Det regnar något förskräckligt i Melbourne nu :( Trist. Ligger och tittar på youtube-videos och dricker hasselnötskaffe. Igår var trevligt dock, Chrissie, vår fina roomie från Bundaberg, flyttade ner hit för några dagar sedan så igår träffades vi, drack vin och visade henne Lentils as anything. Dessutom har jag och Micke tagit fel kameraladdare så jag har hans och han har min, så jag får vänta med att fota tills jag har kunnat ladda mitt batteri.

Jobbelijobbat har jag gjort i flera dagar nu! De är helt underbara på mitt jobb, ger mig så mycket feedback och komplimanger så jag börjar nästan känna mig som ett underbarn. Café-geniet Rebecka. Nu är jag dock ledig fram tills lördag, men jag hoppas att vädret kommer vara fint så jag kan fortsätta sightseea! Nackdelen med det här jobbet är att det är när det är fint väder som folk kommer till min arbetsplats ergo jag jobbar när det är vackert väder och helg. Men samtidigt tycker jag så mycket om mitt jobb så det gör ingenting.

Igår gick vi på bio, det är biorabatt på måndagar i Melbourne så vi såg Inception för 8 dollar. Det var en sjukt intensiv och cool film! Som Matrix fast psykologiskt inriktad framför teknologiskt. Inception är en sån film man kommer behöva se några gånger innan man helt förstår. Vi satt i underbara soffor och fåtöljer i biosalongen, de var enorma så man kunde gojsa in sig hur mycket som helst. Australiensarna vet hur man har trevligt.

Karin behövde åka till Canberra (haha!) för att fixa sitt pass (det är enda stället i Australien man kan förnya sitt pass på), så hon kommer att få gästblogga om hur Australiens hufvudstad tedde sig.

Här kommer lite random bilder från kameran förresten:

Såna häringa små pippifåglar ser man överallt.

Lycklig Rebecka på cykelutflykt.Rätt ointressant fjäril.

Micke är nöjd över att vi kom ända upp till Bundabergs högsta punkt.

Här skulle Ulf Lundell vilja bo! Öppna landskap och nära havet. Come to Bundy Uffe!

Då satt sista spiken i kistan.

Jag gör mitt bästa för att inte skriva för mycket om politik i bloggen då det är en reseblogg, men ibland skriver jag om andra saker som jag tycker är intressanta.

Jag har ännu inte kommenterat valet i Sverige.

Vi hade ett välfungerande välfärdssamhälle under en lång tid. Sen sjuttiotalet har ekonomin gått utför. Under åttiotalet gjorde regeringen ett sista desperat försök att försöka kickstarta ekonomin. På kort sikt fungerade detta väl och Sverige placerade sig på tredje plats gällande lägst arbetslöshet i världen. Det enda problemet var att tillväxten byggde på lånade pengar, något som ledde till nittiotalets kris.

Sedan kom nittiotalet och vi fick smaka på ett otroligt stålbad. Göran Persson monterade ner välfärdssamhället Sverige. Budgetbesparing stod högst upp på listan, men jag klandrar inte honom, han gjorde det han var tvungen att göra, städa upp någon annans röra. Vi kommer alla ihåg det, gigantiska sjukvårdsköer, skola i kris, myndigheter i kris, polisen i kris. Man gjorde även besparingen som gjorde att rättsystemet havererade, nu är det inte ovanligt att man får vänta i flera år innan man får komma till rätten. Vi såg varje vecka nya avslöjande i uppdrag granskning hur vårt samhälle var dysfunktionellt. Jag trodde länge att det alltid varit så, bara att media blivit mera öppet, men sen slog det mig, budgetbesparingarna måste vara den stora boven i dramat.

Mitt under denna kris, vad gör regeringen, man tar emot en otroligt stor mängd invandrare, något vi inte hade resurser för. Man skickar in dem i en socialistisk återvändsgränd där man passiviserar människor genom att göra dem beroende av bidrag utan att ge dem några möjligheter. Sen blir man förvånad över att det brinner i Rosengård och andra invandrartäta förorter. Det mest pinsamma är politiker inte ens diskuterar dessa problem, och sen blir de förvånade över Sverigedemokraterna fått så många röster. Vad är det då man diskuterar, inte problemet utan hur man gör för att hålla dem ute.

Genom att inte samarbeta med SD ger man dem mer makt genom att de blir vågmästare, när det röda och blåa blocket röstar kan SD välja vilken sida de vill ställa sig på. Här har vi Sverige i ett nötskal, politisk korrekthet skjuter sig självt i foten.

Nu är det bekräftat, då satt sista spiken i kistan för socialismen. År 2010 var det året då svenska folket valde att lämna socialismen bakom sig. Socialismen är en väldigt fin idé, som sammanfattningsvis går ut på att omfördela pengar i samhället mellan rika och fattiga för att minska klyftorna. Drömmen om en socialistisk utopi dog ganska fort när paradisstater som Sovjet och Kuba visade sig vara rena mardrömmen. Sverige lyckades under en tid att komma närmre denna dröm, vi hade ett vackert välfärdssamhälle, hög moral och solidaritet var ledorden.

I dagens konkurrensutsatta samhälle är det omöjligt att skapa den välfärd genom socialism som vi kunde förr. Problemet är att det idag väldigt svårt att kombinera socialism och ekonomisk tillväxt. Det innebär att desto mer vi höjer skatterna, desto mindre skatt kommer vi att få in, eftersom det är helt enkelt för dyrt och ineffektivt att bedriva sin verksamhet i Sverige. Förr hade man inte den konkurrensen utifrån och alla spelade efter samma regler och med samma förutsättningar, vilket gjorde saker mycket mer välfungerande. Ska man lyckas 2010 får man helt enkelt dansa efter dagens pipa, ska vi konkurrera med låglöneländer kan vi inte längre låtsas som vi har en skyddad verkstad.

Sist några kloka ord som förklarar varför socialism inte fungerar i praktiken:

Socialismens främsta idé är att omfördela pengar, utan att ta hänsyn till att pengar först måste skapas. Med omvända incitament (bestraffa arbete och belöna lättja) sjunker den totala mängden resurser i samhället eftersom ingen vill anstränga sig, och de som arbetar måste piskas hårdare för att kunna producera nog för att försörja resten. Det är en nedåtgående spiral, och att socialismen (enligt socialister) aldrig har uppnåtts beror just på detta: man kommer inte till målet utan omfattande slaveri och tvång där den produktiva klassen sugs ut mer och mer.

/Micke

Bilder

Här är stället där jag förhoppningsvis jobbar framöver.

Vi gick till ett vattenfall, en promenad på 3 km från hostelet.
Karin leker fotograf.

Det var inte en imponerande vy, men solen lyste skönt och porlandet från forsen var trevligt att lyssna på.

Sådana liljor ser man överallt kring sanka områden här,
Sen började vi promenera mot Lentils As Anything, trevlig promenadväg dit.
Efter vår vackra promenad och goda middag bestämde sig Karin för att vara vacker i trädgården utanför restaurangen.

Karin gör sig så bra i svartvitt! Som en fransk filmstjärna är hon, min väninna. Dramatisk som 5 sådana också! ;)

Sååå jag har fått t-shirten, är satt in i rostern (dvs arbetsschemat) och jobbar nästa gång på lördag! Det gick riktigt bra idag tycker jag. Trevlig supervisor, härliga kollegor och ett bra system. Man står antingen i kassan, vid kaffemaskinen eller vid matförberedningen och allt sköts via kvitton från kassamaskinen, så det att jag är lite virrig av naturen gör ingenting! Allt finns på papper och elektroniskt. Det är dessutom bra betalt och bra arbetstimmar så jag kan samla ihop en bra summa pengar att ha roligt för senare! Dessutom får vi använda båtarna (kanoter, kajaker och roddbåtar) som hyrs ut vid floden där båthuset ligger gratis! Jag ska gå till parken där båthuset ligger nu på mina lediga dagar så ni ska nog få en hel del fina bilder att titta på också.

Jag pratade med en tjej på hostelet som också provjobbade på caféet, henne erbjöd ägaren för caféet bara 10 dollar, där jag fick 12 dollar per timme. Och ägaren behandlade henne precis lika illa, som att hon var dum i huvudet som inte förstod hela systemet i caféet på en gång. Så mitt ego är återupprättat också.

När jag saknar Micke extra mycket så brukar jag titta på foton av honom. Ni brukar vanligtvis få se de fina fotona men jag måste bara visa dessa (och ja, jag har fått hans tillåtelse!):

Mördarnörden från helvetet! Hahahahahahaha.

Jag skrattar så jag gråter varje gång jag ser de här bilderna. Förlåt far, att jag så fullkomligt misslyckades med min fina kamera på dessa! Och förlåt pojkvän, att jag så fullkomligt misslyckades med att föreviga din stilighet på dessa.

Rebecka och Nikon i Melbourne.

Fitzroy/Collingwood heter området jag bor på, det är de alternativare delarna av Melbourne.

Man ser graffiti lite överallt hullerombuller på de gamla byggnaderna, men det är charmigt.

Graffiti är lagligt i vissa områden i Melbourne, bland annat här, vilket gör att det blir konst istället för bara klotter.
Ser ni Obama?

Överallt ser man små lekfulla statyer och målningar på Brunswick Street.

Det är väldigt mångkulturellt i Melbourne.

Och en fin bänk i mosaik mitt på trottoaren.
Eller en liten mosaikkatt.

Jag såg bröllop över hela staden idag. Det var en perfekt söndag att gifta sig på.

Tim Burton-utställningen utifrån.

Folk färdas med tram = spårvagn, häst i kärra eller lånecyklar inne i stan.

Pompig stadskärna men inte alls lika mycket skyskrapor som Sydney.

Här är Lara, min och Karins room mate.

Försökte ta en snapshot på Karin men det blev fokus på Smith Street istället.

Idag var jag i Melbourne CBD för att sightsee:a och fota staden lite åt er. Jag har varit rätt dålig med bloggandet, helt enkelt för att jag inte haft så värst mycket att skriva om. Caféjobbet jag hade try out till gick i stöpet (det var en asiatisk ägare som var väldigt perfektionistisk och hellre ville ha en asiatisk anställd) så jag har mest suttit och sökt jobb, tyckt synd om mig själv och mitt sårade ego och saknat Micke och trygga Bundaberg något förskräckligt. Men ni som känner mig vet att mina moments of wallowing är rätt kortvariga men intensiva, så jag har haft trevligt också! I fredags var jag och Karin i Richmond och festade med en bekant vi bara pratat ytligt med i Bundaberg. Det var jättetrevligt, ett gäng backpackerkillar som bodde i ett hus tillsammans och tog hand om oss. Eftersom Richmond ligger på andra sidan stan och Melbourne är väldigt stort (för en svensk iaf), sov vi över, och de snälla 20-åriga pojkarna bäddade sängar och lagade fyllemat åt oss. Det var fint att se att dagens ungdom kan vara väluppfostrad, även i våra tider.

Imorgon ska jag på jobbintervju igen, det är på ett båthus där de har uthyrning av båtar, en restaurang och ett café. Jag sökte jobb i caféet och kiosken, då jag har erfarenhet från bägge. Håll tummarna för mig!

En riktigt trevlig dag på fältet!

Idag har vi plockat egg plants hela dagen! Plötsligt hör jag vår supervisor skrika, han gör det för att hans son på 5 år kör traktorn för att han ska stanna, så supervisorn ska hinna med att lyfta upp hinkarna fyllda med frukt på släpet. Man ser på sonen att han känner sig som en kung när han sitter och kör traktorn. Det är så underbart att se denna chilla attityden. På min första farm hade vi en dedikerad traktorförare, så olika farmare har olika lösningar. Vår farm är känd för att vara effektiv och prioritera kvantitét före kvalité, men det är också 2010 så man får väll helt enkelt dansa efter pipan om man vill överleva!

Det är 3 asiater på vårt jobb, en ifrån Sydkorea och två ifrån Japan. Asiater är alltid trevliga, snälla, artiga och blyga. Man märker att de har väldigt hög moral och lider inte av det moraliska förfallet som växer för varje dag i väst. Vi får passa oss då asien kommer bli nästa supermakt, de har både lägre löner, högre moral och är mer pålitliga. Men vi i Sverige har ju skogen....

Jag hade glömt vårt medicare kort i receptionen och en av våra asiater hade hittat det och kom och lämnade det! Fina människor är dem helt eneklt!