Då händer det saker

Det var längesedan som jag skrev i bloggen nu. Det har varit mycket jobb och andra saker som har stulit min uppmärksamhet.

Allting i hostelet fungerade bra, tills att jag för första gången missade bussen till jobbet, där började det hela. Efteråt gick jag till receptionen och bad om ursäkt för att jag missat bussen. Hostelägaren Reeze var väldigt dömande och sa att man helt enkelt inte missar bussen, för det finns andra som kan ta mitt jobb. Jag förklarade att jag varit här i tre månader och aldrig varit bakfull eller missat bussen någonsin, men detta köpte han inte. Istället vägrade han att ge mig jobbet tillbaka, trots att bonden specifikt frågade efter mig. Han var mycket otrevlig och han hade all makt, men jag använde mig av det enda triumfkort som jag har, så jag valde att lämna hostelet. Det är det fina att man kan rösta med fötterna, om man inte gillar någons produkt eller tjänst så ger man helt enkelt inte dem ens pengar. Man är tvungen att stanna i tre dagar efter att man sagt att man vill lämna, annars får man inte sin deposition tillbaka.

Det var här han började ljuga och bedra, han hittade på historier om vad bonden sagt och att bonden inte frågat efter mig. Jag fick låna en bil av en av mina roomies, så körde jag själv till farmen och det var inga problem att få jobba igen. Dock kommer jag att själv åka runt och fråga farmar efter jobb, för att försöka få fler timmar.

Jag bestämde mig för att flytta in till ett sharehouse som turligt nog ligger två kvarter ifrån hostelet, så jag fortfarande hälsa på mina kompisar. Jag ska köpa mig en egen bil, det är Ford Falcon som killen som äger sharehouset säljer. Bilen är i fint skick och kostar 2000 dollar (inkl försäkring och reg. Som kostar 600 dollar). Det är en V6 (4.0L) med 200 hästkrafter, dock har den gått 32.000 mil, men jag hade en mekaniker som gick igenom de vitala delarna och sa att det var ett väldigt bra köp. Sen var det mindre saker som inte fungerade som t.ex. värme (om det nu behövs i Aussieland)