Förvirring

t

Vanligtvis är jag inte särskilt mycket för traditioner, men vår tradition med döda djur tycker jag om att upprätthålla!

Alphas stolthet, golfbanan...

Här har vi det underbara Spirit of the outback tåget! Väldigt likt våra gamla regionalståg

Här har vi det extremt sunkiga ruckelhuset!

g
i


jag

Jag var riktigt uttråkad, men tack vare det fick jag en fin närbild på myran som vandrade runt i gräsmattan

Här har vi uteserveringen till den restaurang som jag jobbade på!

Jag har fått en hel läsarstorm över mig över vad som egentligen pågår. När jag var i Alpha hade jag inte tillgång till internet, men jag skrev en massa blogginlägg. Min tanke var att om jag postade ett inlägg om dagen skulle det vara enklare och roligare att följa, än att posta alla inlägg på en gång. Men nu postar jag alla inläggen på en gång med korrekt datum.

Här kommer lite bilder på mitt äventyr i outbacken och några ifrån Bundaberg

2010-08-05 Då är jag tillbaka i Bundaberg igen!

Jag verkar bära någon form av outback förbannelse över mig. Varje gång jag hittat ett outback jobb händer samma sak, det är ett riktigt skitjobb. Den korta versionen är, väldigt stressigt jobb, dåligt betalt och en arrogant och usel chef.

Det var många saker som fick mig att ta beslutet att åka härifrån. Jag tog detta jobbet av den anledningen att jag kan spara mer pengar här eftersom jag skulle tjäna 800 dollar per betalningstillfälle. Det är praxis att betala ut lön varje vecka, men denna arbetsgivaren betalar endast ut varannan vecka, så jag tjänade bara 400.

Knislinge med sina 3.000 invånare förtjänar verkligen inte att bli kallad ”en håla” som många kallar den. Det är värsta metropolen! I alpha svindyrt, det är prispåslag på över 100% i genomsnitt. Jag har under denna veckan levt på endast bröd, ibland har jag unnat mig lite godis och ätit lite (får bara äta typ en macka per pass) på jobbet. Det är helt otroligt vad dyrt det är och prislappar saknas på många varor. Så ingen mobiltäckning, inget internet, en liten tjocktv har vi med typ 3 kanaler. Det känns verkligen som är tillbaka i början av nittiotalet igen! Det är charmigt på sitt vis!

Mobiltäckning?
Alpha: endast Telstra (gamla televerket) och det krävs specialanpassad mobiltelefon (nextG) så jag inte ens ringa 112.
Knislinge: Samtliga operatörer har full täckning med 3g möjlighet

Bredband?
Alpha: en dålig 0.5mbit förbindelse som är så dyr att folk går till biblioteket eller turistinformationen för att koppla upp sig.
Knislinge: Fiber finns i vissa lägenheter, övriga får nöja sig med 24mbit bredband.

Kollektivtrafik?
Knislinge: Närmsta stad ligger 20km iväg och bussar går minst varje timme under dagtid.
Alpha: Bussen går en gång i veckan, tåget går två gånger i veckan. Har du ingen bil och vill ta dig ut någon annan dag då får du lifta. Närmsta stad ligger 200km iväg.

Eftersom jag tagit mig enda ut hit har jag gjort mitt bästa och tänkte stanna ett tag. Men något här kändes fel och jag fick ett dåligt intryck ifrån första början. Det börjar med att Collin hämtar upp mig på centralstationen, men jag får vänta för att han hade försovit sig. Det som händer när vi kommer fram till huset är att han krusar mig till att dricka öl med honom och en av våra backpackers här. Det ger inget bra första intryck. Men det är inte bara första intrycket som är dåligt, det blir bara värre.

Jag gjorde frukost till Collin och gjorde en helt perfekt frukost, alla andra missbrukar microvågsugnen, typ som att tina två korvar på högsta effekt i 2 minuter, istället körde jag endast 20 sekunder och tinade den i stekpannan och stekte perfekta bacon, dock blev äggen lite välstekta (aussies tycker tydligen om rinniga ägg) och självklart delar bara ut ris (precis som på kurundi).

Jag fick 3 dagars träning (dvs gå bredvid) och efter det skulle jag driva restaurangen helt på egen hand. Sen är en person som jobbar ensam förlite och behöver uppbackning på frukost, lunch och kvällsrush, och är man helt ny blir det nästintill koas, anledningen till att man står själv är för att de tjänar mer pengar så, men kunderna misshandlas, arbetarna misshandlas.

Det gick faktiskt bra första dagen vilket var i söndags och Brenda kom efter några timmar och hjälpte till. Hon började anmärka på mest icke relevanta saker som t.ex. att det väldigt viktigt att man använde en tesked när man jag lägga på skummad mjölk på cappuccino, vilket helt saknar relevans. Men detta gör mig extra stressad, när jag försöker fokusera på att ge kunderna något de tycker om. Det blir lugnt en stund och Glenda fortsätter med sitt pappersarbete. Då kommer fyra hungriga brandmän och ler och säger att ”ahh, du är den nya killen, perfekt dag för det, det är nämligen klassisk biluppvisning och det kommer passera många bilar. Chefen ringde upp min kollega så vi kunde vara två, vilket behövdes, det blev ordentlig koas och jag hann inte göra något annat än att ta emot ta betalt och passera matorderna till mig kollega Marge. Men vi lyckades tillslut och mitt skift tog slut och min kollega sa till mig att nu går du hem och tar det lugnt. Senare på dagen visade det sig att både chefen och hennes väninna fick hjälpte till, så de var tre i köket. På söndagar är det förövrigt ”chicken day” och den som har det sena passet är den som lagar kycklingarna. Eftersom det var fullt ös hela dagen blev inga kycklingar lagade.

Dagen därpå ska jag ut och cykla en sväng innan mitt pass och ska bara fylla på vatten ifrån restaurangen. Då kommer Collin säger att han vill prata med mig och mumlar något. Han står i nästan 10 minuter och pratar med en kollega om något och helt ignorerar mig. När han är klar börjar han att ge mig skulden för att kycklingarna inte var lagade, det var inte mitt ansvar eftersom jag hade det tidiga skiftet, men jag skulle förstått att jag självklart skulle jobba 30 minuter längre och förbereda dem. Jag förklarar för honom att det är helt orimligt och att om jag skulle jobba extra skulle jag självklart prioritera kunderna i restaurangen som väntar i kö på deras mat, inte ignorera dem och ställa mig och förbereda kyckling (hade jag gjort det hade jag fått ännu mera skäll). Efter det tar han fram min kassarapport (efter varje skift räknas man kassan och bokför hur mycket man sålt etc) och jag hade missförstått en ruta och det var första gången jag gjort det helt själv. Han frågar mig om jag kan engelska, eftersom det står ”all cash in till” och jag hade råkat skriva floaten istället. Jag får höra om att jag någon av de kommande 10 rapporterna har några fel kommer han inte betala ut något lön.

Här brister det för mig totalt, jag väljer att inte ta någon diskussion med Collin för han är dummare än en åsna och helt oresonlig. Jag ringer upp Glenda och förklarar att jag tagit beslutet att jag slutar med omedelbar verkan, jag förklarar Collins beteende och hon är förstående och försökte fixa mig ett annat jobb i närheten, men alla tjänsterna var redan tillsatta.

Anledningen att jag valde att ge upp, var dels att jag tjänar ganska dåligt men mest för att jag kände att jobbet var stressigt i sig och att inte känna att chefen backar upp en, då kommer det inte fungera.. Situationen som jag hade det när jag gick in i väggen i slutet av 2007 och har själv lovat mig själv att aldrig någonsin sätta mig i den sitsen igen.

När jag pratade med lokalbefolkningen visar det sig väldigt fort att de flesta inte tycker om Collin och Glenda. De förklarar att det är väldigt många som slutar och som blir sparkade. Jag fick höra av mina backpacker kollegor att man inte ska komma med konstruktiva idéer och tips, för någon hade gjort det tidigare och fått blivit sparkad. Det är både uselt ledarskap och uselt betalt, så jag har bränt 280 dollar i onödan på transport och någon annan tagit mitt zucchini jobb. Men jag ska snacka med bonden och försöka få mitt jobb tillbaka.

2010-08-05 Då har allt löst sig

Jag har inte haft tillgång till internet, därför kommer alla blogginlägg på en gång! Bilder kommer upp inom kort.

De senaste dagarna har varit ganska jobbiga, men nu känns allt bra igen.

Jag fick stanna i huset tills tåget gick och jag fick min lön, mer än jag förväntat mig, hela 400 dollar rakt i handen. Min tågresa gick på 280 dollar tur och retur så jag har alltså tjänat 120 dollar på detta äventyret. Jag har fått se en riktig hur en riktig håla ser ut.

Min sista kväll tillbringade jag på Alphas bar och fick det stora nöjet att träffa lokalbefolkningen. Jag träffade en cowboy som rökte dansk tobak, han berättade om sitt liv och sitt jobb. Han driver tillsammans med sina föräldrar en cattle station. Han berättade att kor är väldigt intelligenta djur och att allt går så mycket lättare om man pratar med dem, frågar hur är det är med dem. När man ska förflytta dem till olika hagar ska man också prata med dem, peka vart de ska gå, behandla dem med respekt och försöka att inte vara hårdhänt, då går allting lättare. Sen tillade han att vissa kor måste man vara hårdhänta emot för att de ska göra som man vill. Det är väldigt svårt att förstå vissa människor här ute på landet, speciellt cowboys. De gillar att prata utan att knappt öppna munnen, så man får göra sitt bästa för att tolka deras mummel. Det är inte en bra idé att be dem upprepa sig för många gånger, då blir de irriterade, så ibland får man helt enkelt le, nicka och låtsas som man förstår.

Måste säga att jag är imponerad över utbudet i en by med 369 invånare, här finns ett slakteri, bagieri, vårdcentral, apotek, bensinmack, café & restaurang, bar och en golfbana som serverar både mat och alkohol.

Nu har jag en 13 timmar lång tågresa att se fram emot!

En intressant sak, det är omöjligt att tjuvåka på tågen här. Eftersom allt är så strikt här, får personalen på tåget en lista på alla människor som ska åka och vart de sitter, man får endast sitta på sin plats och om du inte finns med på listan så får man betala böter eller bli utslängd. Det är ett genialiskt system, funkar kanske inte helt optimalt på öresundstågen i rusningstid, men på Sjs tåg skulle det gå att implementera utan problem. Aussies verkar älska byråkrati, fast byråkraterna här har vassa tänder! Så byråkratin uppfyller sitt syfte och eftersom det är så strikt så håller alla benhårt på reglerna och folk vet om det och accepterar det.

2010-08-03 Cykelutflykt

Idag har jag slagit mitt rekord med hästlängder, föregående rekord är 64km under ett pass, idag blev det 112 km. Aktiv cykeltid var 6 timmar och jag brände 5681 kcal. Cyklade till grannbyn Jericho och panik utbröt efter 30km när jag insåg att jag glömt min mat hemma. Eftersom jag var mer än halvvägs valde jag att fortsätta till Jericho och köpa mig en lunch där. Det blev fish and chips och en glass till efterrätt. Denna byn var mindre än alpha, det fanns ett slakteri, en bar, ett café, ett matställe och någon verkstad som bytte bildäck, sen var det inget mer. Man kan gå igenom centrum på mindre än 3 minuter.

En intressant grej var att flera bilister tutade på mig när jag cyklade, jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Efter ett tag insåg jag att det var deras sätt att hälsa på mig. Nästan alla bilar som jag mötta hälsade på mig, så gör man tydligen här ute, vilket är en fin sak tycker jag.

På vägen såg jag 2 wallabies (mini kängurus) och de bara stod bara där medan jag närmade mig, så jag tog fram kameran och då hoppade de självklart snabbt iväg. Enligt tradition bilder på några döda djur. Jag fick med mig några wallabie skelett med mig som souvenir. '

På vägen såg jag en skylt som ledde till Colorado som är ett namn på en delstat i USA. Jericho är namnet på en by där den amerikanska tv serien Jericho utspelar sig.

Dock gav mina ben upp efter 80 km och jag fick stanna flera gånger och vila benen, så det slutade med att jag fick cykla i damtempo hela vägen hem, vilket gjorde att de sista 20 km tog hur lång tid som helst.

Jag var överlycklig när jag i fjärran kunde skymta det otroligt fula huset vi bor i. För övrigt blir det helt otroligt kallt här, jag sover med kläder på och en tjock tröja och två filtar, men jag vagnar ändå av att jag fryser som bara den. Det finns ingen värmeanläggning heller, så det finns inget man kan göra förutom att krypa upp i fosterställning för att bli varmare.

2010-07-29 Första arbetsdagen

Efter att fått vara ledig igär när jag först kom hit, blev det fullt ös idag. Jag började med morgonpasset, 06.15 – 13.30. Sen har jag lite tid över och börjar igen 18.30 då vi ska börja göra Pizza eftersom det är pizzanight på torsdagar. Det är inte billigare utan man gör endast pizza på torsdagar.

Det var roligt, jobbar med en trevlig kiwi (nya zeeländare) som försöker lära mig allt. Det kan inte vara så svårt att laga lite mat, men när allting ska göras på en gång, kundservice, hålla koll på kassamaskinen, hålla reda på vem som beställt vad, då börjar det bli komplicerat. Men det har varit roligt och tiden har gått riktigt fort. Jag har lärt mig the basics men det tar tid att lära sig alla rutiner.

Att laga mat är inget svårt och maten vi lagar är otroligt enkel och simpel. Vi lagar t.ex. egg och bacon, stek med pommes frites. Listan kan göras lång, men vi i princip bara värmer maten, vilket jag tycker känns lite tråkigt och själslöst. Min erfarenhet är att när man kommer ut i bushen så är restaurangerna rejält mycket sämre. På vår restaurang är det dyr snabbmat som gäller, den är inte speciell på något vis, utan det är helt enkelt bara mat. Det verkar som man håller matlagningen så simpel för att det ska passa deras höga personalomsättning då de betalar ganska dåligt. Men detta stället kanske är billigt för att vara mitt ute i bushen.

Den restaurangen påminner mig om av ett av Gordons kitchen nightmare avsnitt, där han besöker en restaurang som har all mat frusen som bara tinar upp den. Det är inte riktigt så illa här, men nästan. När vi gör korv och ägg som frukost så är korvarna djupfrysta och vi ska tina dem i micron och hon jag jobbade med sa att man skulle tina dem i 2 minuter. Efter 2 minuter i mikron var korven redan stekt i sidorna, så det såg inte särskilt roligt ut. När man gör en Seafood basket, finns alla skaldjursgrejor redan färdiga en i påse, samtliga panerade och man bara kör ner dem i fritösen och i med pommes frites och lite sallad. Jag testade denna maträtt och var inte imponerad.

Det konstigaste av allt är att de kräver att alla har på sig finbyxor så får man en ful grön skjorta och en keps (som dessutom var sliten). Det ser riktigt fånigt ut och när jag frågar de andra backpackersna här får jag svaret ”att ägarna gillar svart, det är därför vi måste ha svarta finbyxor”. Det finns kameror där ägarna håller koll på oss, så det känns lite läskigt. Jag vet inte riktigt än vad jag ska tycka om detta stället, får helt enkelt ge det en chans.

Dock när jag frågade vad jag fick i lön fick jag i telefonen höra lite över 800$, då förutsatte jag att det ska vara per vecka så man alltid räknar i Australien. Det visade sig när jag pratade med arbetskamraterna att det var för två veckor vilket ger lite över 400$ per vecka. Det är dock osäkert om det är inklusive boendet eller inte. Det är mycket som är flummigt, vi fick höra att man får mat när man jobbar, men att man bara får lite, sen när jag frågade hon som jag jobbade med idag så sa hon att jag fick ta hur mycket jag ville. Flummigt värre är det här.

Framme I Alpha

Då är man äntligen framme i Alpha. Jag spenderade nästan 13 timmar på ett gammalt men charmigt tåg. Det var väldigt likt våra gamla regionaltåg. Mitt tåg avgick 0.15 så jag fick sova på tåget, vilket gick förvånansvärt bra, dock i allmänt krokiga sovställningar så kroppen känns allmänt öm.

Jag blev hämtad på tåg stationen i Alpha av ”herren i huset” och stället låg bara 500 meter ifrån stationen, men eftersom jag inte hittade och hade en massa packning så fick jag skjuts.

Jag blev visad huset vi skulle bo i och fick lite allmän information och fick veta att han sagt till alla tjejerna som jobbar här att det var helt förbjudet att flörta med mig eftersom jag har flickvän. Huset vi bor i är ett riktigt ruckel, det finns ingen isolering, det är hål lite överallt, vissa fönsterpaneler saknas och HÄR FINNS INGEN AIR CONDITION! Dock är det inget problem med värmen nu, men under sommaren går temperaturen upp till runt 42-43 grader, får hoppas att man hunnit vänja sig vid värmen tills dess.

Jag blev erbjuden en öl, tyckte dock det var lite väl tidigt på dagen men tänkte att det kör vi på. Efter 5 öl sa jag slutade jag dricka mer, herren erbjud mig gratis mat på deras restaurang. Gick dit och testade deras seafood basket, vilket tyvärr var den sämsta sea food basketen jag ätit sen jag kom till Australien, så jag hoppas att de inte tillämpar management by ignorance så man kan få möjlighet att styra upp stället.

Efter det kulinariska äventyren tog jag ett långt bad i badkaret och sedan blev det uppfräschning och lite tv tittande.

Det finns två typer av tåg i Queensland, det finns de gamla ”mjölkatågen” som tuffar fram väldigt långsamt och sedan finns det motsvarigheten till X2000 som heter ”Tilt train” som på samma sätt som X2000 lutar i kurvorna vilket gör det mer behagligt för passagerarna i högre hastigheter. Dock är max hastigheten för dessa tåg endast 160 km/h (200 km/h för X2000), vilket är samma hastigh som våra öresundståg kör i. De är testade för 220 km/h men endast godkända för 160 km/h.

När det gäller järnvägen har vi kommit en bra bit längre än Australien. Tåg är dyrt precis som hemma, buss och flyg är alltid billigare. Kanske borde tågindustrin göra som flygbolagen under 90 talet att toksänka priserna för att verkligen fylla tåget. Det var längesedan som jag åkte på ett fyllt tåg.

Kan man göra något annat än att älska människorna i Australien

Jag fick skjuts av killen som jobbade på hostelet till tåg stationen och han ville inte ha något betalt trots att han körde med sin privata bil, men jag gav honom pengar ändå som en god gest.


När jag kom till stationen kom en kille med cykel och köpte en läsk ur en läskautomat, han berättade för mig att de var en dollar billigare här än vad de är i den affären som var öppen och att de dessutom var kallare. Sedan fortsatte han och prata, han hade två jobb, det ena var som ”sopgubbe” och sen jobbade han som chaufför. Han hade varit runt i hela Australien och sett i princip hela landet. Det jobbiga var att han knappt fick se sin familj. Han hade ett stort intresse för bilar, hade flera gamla klassiker och hans favorit var en gammal holden. Han berättade att han kört ”pink slip race” sedan sin ungdom, pink slip innebär att man är två som tävlar emot varandra och den som förlorar måste ge bort sin bil till vinnaren. Jag frågade honom om han inte var nervös, men då skrattade han och sa att han hade något trix med att bromsa samtidigt som han skulle starta för att få bättre grepp.


Tåg personalen kom och frågade om jag ville checka in mitt bagage och det visade sig att min väska vägde mer än 20 kg och jag var tvungen att ta bort några saker så den vägde under gränsen. Men jag fick ta med mig allt som handbagage ändå. Det är en sak man märker i Australien hur strikta de är med saker, det finns alltid regler för en massa saker och de följs i princip alltid till punkt och prickar. Jag vet inte om det är anledningen till att moralen inte har förfallit här på alls samma sätt som i Europa. Även ”dagens ungdomar” är väldigt välluppfostrade och artiga. Människor känns väldigt ärliga och när är i olika butiken försöker de inte sälja på en massa saker, vi har exemplet när jag skulle köpa en nytt mobilbatteri och de mätte mitt nuvarande och berättade att det mätte bra och inte behövde bytas, det är flera liknande saker som har hänt.


När jag checkade in cykeln så pratade vi en massa om cyklar och han hade ett stort cykelintresse och hade en mountenbike hemma för 3000 dollar som han brukade köra till ”bushen” med. Folk är otroligt sociala och lättsamma här, lite samma som i Sverige på ”den gamla goda tiden” här är det fortfarande gammal ocb god tid känns det som!

Nytt jobb på ett Roadhouse ute i ingenmansland

70 mil kan tyckas långt med svenska mått mätt, men här i Australien är det absolut ingenting, det är ungefär som mellan Uppsala och Stockholm

Ovan har vi mainstreet i Alpha!

Då har jag blivit trött på all zucchini, när jag blundar ser jag dem, jag drömmer om att vi plockar riskakor som växer på liknande buskar och massa annat.

Jag sökte några jobb och jag har fått ett jobb, det är ett jobb på ett Roadhouse, jag ska laga mat, städa och serva kunder, det ska bli spännande. Jag lämnar Bundaberg ikväll och jag tar med min cykel på tåget. Det är 71,7 mil (nordväst om Bundaberg) dit och resan tar tolv timmar. Den lilla byn jag ska till har 369 invånare och heter Alpha, vilket är ett väldigt konstigt namn på en by. När man hör ordet alpha tänker man på första bokstaven i det grekiska alfabetet, alpha hanar och alpha som ett datorprogram som befinner sig i ett tidigt teststadium.

Rebecka har ett bra jobb här i Bundaberg så hon kommer att stanna kvar hela säsongen, dvs till september och turligt nog är det en Irländare som ska sluta i September och då kunde Rebecka få den tjänsten om hon ville. Ibland har man tur!!

Det har inte blivit särskilt mycket bloggande, det har varit fullt upp med fruktplockning och frukt sortering och paketering. Jag kommer inte ha någon täckning på mobilen och inget internet, dock ska det finnas någon form av internet café i Alpha, säkerligen både dyrt och långsamt, som alltid när det gäller internet i Australien.