In the wilderness.

Blogg 2010-05-31

Sitter på sängen och tittar ut genom ett fönster täckt av spindelnät, över solens nedgående strålar som kastas över gräskullar och rödaste röd sand. Känns som man är i Afrika när man tittar ut. Emellertid känns det temperaturmässigt snarare som svensk sommar. Vi har 25 roomies här exklusive Micke. De är bland de giftigaste spindlarna i världen, men de har för små kroppsdelar för att kunna bita oss, tydligen. Det känns skönt. Men jag håller ändå extra uppsikt över de större av dem.

Jag har just avslutat min andra arbetsdag och benen är slutkörda. Jag är ju shop assistant och alltiallo så jag piffar upp affären, krattar gräsmattor och lagar mat till karlarna när de kommer hem efter hårt kroppsarbete (vilket Micke får gå in på ytterligare när han kommer hem). Mina kunder är till 99% aboriginer (!), så det är ett oerhört mycket mer avancerat system att hålla reda på än mina tidigare erfarenheter som butiksbiträde. De har tre olika sätt att få socialbidrag på - de flesta aboriginer här ute går på socialbidrag, och jag måste hålla reda på samtliga system, gärna komma ihåg det hundratal aboriginer som bor här by name. Det är faktiskt helt otroligt, mycket av det vi fått höra om dem. Det mesta är dock inte särskilt PK så jag får spara det snaskigaste till över en kaffe i Sverige med de aboriginnyfikna bland er. De är mysiga och fina, de kunder jag haft. Pratar väldigt tyst och blygt på engelska och har en underbar klädstil; fotbollströjor blandas skoningslöst med storblommiga kjolar och grällt färgade ishockeymössor med tofsar. De flesta är barfota.

Förlåt föräldrar och övriga oroliga för att vi inte kunnat ge livstecken innan, det har bara varit så fruktansvärt mycket nytt att ta in, mycket jobb och dessutom behöver vi sitta ute i en trädgård för att få tillgång till Internet. Mobilnätet funkar inte alls. Men vi lever och mår bra J

Vi jobbar med Brenda, Ben, Rebecca och vår kombo Tony. De är trevliga, lite smått reserverade såhär i början, men det är ju förståeligt med tanke på att de får in ett par nya backpackers var tredje månad eller mer. Vi äter kött till frukost och middag, lunchen lagar kvinnorna i stora huset. Känns på något sätt ganska komiskt att allt är så könsstereotypt, men jag trivs bra med att titta på Mickis i sina working pants och smutsiga händer. Han är så snygg så det svider i ögonen. Hoppas kunna lägga in bilder men don’t count on it! Det lär ta jättelång tid att föra över.

Saknar en hel mängd av er. Lika många som kakaduorna som nu flyger förbi solnedgången ungefär!

/Rebecka

Uppdatering: Ovanstående text skrevs igår, 2010-05-31. Idag, 2010-06-01, har jag feber (38.23 grader), har jobbat hårt hela dagen och är oerhört grinig, bryr mig inte ett dugg om några jävla kakaduor.

Idag 2010-06-02, är jag irriterad på hur de beter sig här på farmen, får se hur saker och ting works out.