2010-07-01 Roadtrip

Här har vi den fantastiska netbooken som har givit oss mycket glädje under våra resor!

På grund av rök på tjejtoaletten så gick brandlarmet, så tack vare att någon rökte där fick hela hostelet utrymmas

Här har vi våra nya kompisar, killen närmast var han som vi åkte på roadtrip med

Grabbarna sover riktigt tungt efter en natts hårt festande!

Detta är internhumor på hög nivå, och bra sådan!

Här spenderade vi vår första natt campande, det var en fin stämning!

Såhär upplevde jag hela kvällen!

Varför i hela friden har vi tagit ett kort på död tjur? Jo för vi såg den vid vägkanten och det såg så otroligt häftigt ut, den var oerhört stor och vi förstod först inte vad det var för något, det luktade riktigt illa så den hade legat där några dagar

Då börjar vi närma oss östkusten, vi är nu i Queensland!

Dessa "sandhögar" har termiter byggt!

Kungligt att kolla på film i bilen under roadtripen!

Solnedgången var otroligt vacker och ett bevis på det stora glappen mellan natur och teknik! Det ser så vackert ut i verkligheten och alltid lika platt och tråkigt när man försöker fotografera det!

Nu är vi på ett hostel i Townsville som ligger på östkusten, delar av den här staden såg ut som en kåkstad som var byggda på en bergskedja.

Kvällen avslutas med en rejäl fest och vi delar på en 4 liters "lyx Goon" som endast kostade 100kr.

Då är vi nästan färdiga med roadtrippen. Australien är enormt, vi har endast gjort en liten roadtrip, 260 mil och vi har endast kört på dagarna då det är för farligt att köra på nätterna. Vägarna här är så enormt långa och inte så trafikerade så det finns ingen möjlighet att ha stängsel som vi har i Sverige. Jag var lite skeptisk och menade på att man visst kunde köra på nätterna sålänge man bara tog det försiktigt och kör i runt 50-60 km/h. När det blev mörkt så stannade vi för natten på en rastplats, vi var långt ifrån ensamma att göra det. Jag snackade lite medan vi höll på ordna mat med en äldre herre och jag frågade hur farligt det var att köra på natten och då sa han med en mycket bestämd röst “Man kör INTE på natten, så enkelt är det”. Sen satte vi oss vid några andra backpackers som satt och gjorde mat framför en liten eld som de tänt. Det var en mycket trevlig kväll, det är så trevligt att människor här är så öppna, dock träffar man mest andra backpackers och inte så mycket Aussies.
Eftersom det är vinter här nu så blir det inte ljust förrän vid 07.30 och solen går ned runt 18.00, så det är inte så mycket tid man har att köra, därför har vår roadtrip tagit 4 dagar. Men det har varit väldigt trevligt, det kändes riktigt exotiskt första natten när vi smällde upp vårt tält på en rastplats, mitt ute i ingenstans. Det har dock varit riktigt kallt på nätterna så bade jag och Rebecka har frusit ordentligt, det fanns bara ett liggunderlag och två täcken, så de första nätterna delade vi på täcke, medan de sista där fick en av oss ligga på marken och vi hade varsitt täcke.
Australiens natur skiftar otroligt mycket och det är en riktigt häftig upplevelse att åka på dessa gigantiskt långa och öde vägar. Många av småbyarna här påminner väldigt mycket om USA.
Känns som ett vist beslut att köpa en minidator med dubbel batterikapacitet! Vi har kopplat in datorn till bilstereon och haft den där framme så alla har kunnat se. 9.5 timme star det i specifikationen men i verkligheten när man kollar på film ligger det på runt 5-6 timmar.
/Micke

2010-06-22 Shoppingcenter

Detta inlägget skulle läggas upp 22/6 men av okänd anledning publiceras detta först nu!

Igår hade vi en riktigt trevlig kväll, vi bytte till ett nytt hostel och vi fick en tysk rumskamrat. Vi bjöd ut honom på en öl. Vi satt och snackade en stund, sen kom det en tjej som började mingla med oss, och efter en stund hade vi satt ihopa fyra bord till ett och vi satt där hur många som helst och minglade och hade trevligt.
Idag har vi varit på ett enormt stort shoppingcenter, det är så stort att vi gick vilse flera gånger. Det ligger i utkanten av stan, så en bussresa på runt 25 minuter tog oss hit. Här har vi köpt en liten netbook för 398 dollar, detta för att vi effektivare ska kunna skriva cv, söka jobb och alla andra saker man behöver göra på datorerna. Annars blir det så att den ena inte har något att göra och stör den som sitter vid datorn. Sen bygger denna lilla maskin på intels senaste atom processor som endast ska dra 7 watt, vilket innebär 10-11 timmars batteritid. Vi får se om den kan leva upp till det, det håller på att testas nu :)

Det hände en rolig grej på bussen till köpcentrat, vi frågade en dam framför oss om hon visste vart man skulle hoppa av, sen började vi att snacka med henne och grannen bredvid henne började också konversera. Det är så det ska vara, hon var jättetrevlig och tipsade oss om ett ställe vid Perth där hon bor där man kunde plocka grönsaker (och få betalt självklart)

2010-06-29

Ni har inte hört av oss nu på ett tag. Det beror på att vi bestämde oss för att spontanåka till Cairns med några härliga backpackers vi bodde med i Darwin. Vi fick höra från alla håll hur svårt det var att hitta jobb i Darwin, men också runt Darwin, och att det bara blir svårare nu i veckan, då alla australiensare har några månaders holiday nu och backpackar samt extraknäcker lite i Darwin också. Cairns är nästan lika varmt och ligger i Queensland, som har otroligt många fruktfarmar. Vi har ringt runt till lite working hostels, som ger tummen upp och sager att man kanske får vänta någon vecka men att det ser ljust ut på fruktfronten. Dessutom kostar vår resa hit ca 70 dollar då vi åker 4 pers i bilen och delar på bensinen.

Australien är så extremt sanslöst stort, man förstår det inte. Det är 2600 k’s (aussie för kilometer) mellan Darwin och Cairns och kommunikationerna här i öknen är inget vidare, vi behövde åka längs Stuart Hwy nästan ner till Tennant Creek igen och sen svänga upp till Cairns, så vi åker som ett V längs kartan.

Vårt ressällskap är två tyska pojkar. Vi berättade aldrig om det, men vi connectade med en sydkoreansk tjej, en fransman, två belgare och tre tyskar på vårt hostel, vi hade ett riktigt härligt gäng som drack öl och gjorde grejer. De här människorna är både roliga, toleranta och snälla, de var precis som backpackers borde vara och vi hade riktigt trevligt ihop hela veckan. Och två av dem är alltså våra reskompisar nu.

Igår campade vi längs Stuart Hwy (den enda motorvägen genom Australiens ökenlandskap från söder till nord), pojkarna sov i bilen och vi sov i tält. Vi satt kring en brasa under en stjärnspäckad himmel med andra campare från Tyskland och hade en helt underbar kväll medan vi pratade och delade vad proviant vi hade med oss. Det ger en sådan kick att träffa så mycket härliga människor, både jag och Micke är lite höga på känslan kontakten med alla fina människor gett oss.

Australiens natur är så fantastiskt vacker. Vår bil är tyvärr för skruttig för att vi ska kunna stanna mer än absolut nödvändigt, och det är nog tur, för hade det bara varit jag och Micke i bilen så hade vi stannat var femte minut. Utanför Darwin hade de anlagt bush fires just vid vägen, så den röda sanden och det gulgröna gräset övergick i lågor, och svarta kvistar bröt av mot allt det röda, medan stora termitstackar på nästan två meter intensifieradefärgskalan med en stark orange ton. Ovanför all rök cirkulerade jättemycket rovfåglar – himlen var helt svart. Jag såg på ett naturprogram för länge sedan att detta är en vanlig syn under skogsbränder, då fåglarna fångar insekter som flyr för sitt liv och således flyger från elden till näbben. Jag är jätteledsen att jag inte kunde stanna och fota för det var så magiskt att vi alla satt helt tysta och bara tittade, men det stod en massa brandbilar längs väggrenen så vi kunde inte stanna. Jag får försöka måla det från minnet.

Vi har sett fyra levande wallabys, men kanske 30 döda. Igår upptäckte vi vad vi hittills hört om de föga levnadsdugliga djuren; när det är mörkt och man lyser på dem med billyset så blir de chockade, sträcker ut nacken och stirrar in i ljuset, sen börjar de hoppa MOT bilen istället för IFRÅN den som vanliga gräsätare gör. Så för wallaby-beståndens del är det nog bra att Australiens inland bara har en motorväg. Som tur är åker vi väldigt långsamt för att spara på bensin så det var ingen fara, vare sig för oss eller för dem. Nu ska jag fortsätta titta ut genom fönstret, jag försöker hålla utkik efter dingos.

Uff, nu har vi suttit på Darwins bibliotek sedan klockan 10.30 (alltså i mer än 6 timmar) och fixat våra RSA:s, Responsible Service of Alcohol. Arbetsgivare frågar efter ett sådant när de har restaurang/bar så det kändes vettigt att ha en sådan för att bli snäppet mer attraktiv på arbetsmarknaden. De senaste tre dagarna har faktiskt varit jättetråkiga, vi har fixat med CV och andra tråkiga grejer hela dagarna. Fast kvällarna har vi förgyllt med socialiserande med andra backpackers och igår en rejäl simtur i skymningen i Darwins fullkomligt krokodilbefriade lagun. Vi har gått runt till olika job agencies som alla säger att det är hårt tryck på arbetsmarknaden just nu för att det finns så mycket backpackers här såhär års, men nu är vi som sagt lite mer attraktiva än de andra ;) Annars får vi helt enkelt åka till the outback och prova lyckan där igen. Vi är lite oroliga över jobbsituationen, men bara lite. Är det midsommar än för er? God midsommar isåfall!

Andra dagen i Darwin.

Efter en trevlig toast, peanut butter and jam-frukost, gick vi ner till poolen någon timme (Micke solade och såg cool ut, Rebecka nördade med en bok i skuggan).

Sen gick vi ut och upptäckte. Darwin är så ungt så det kryllar av moderna byggnationer överallt.

Vi strosade runt och hamnade mitt i djungeln. Under våtperioderna blir det här området helt översvämmat och turisterna rekommenderas att inte simma här då.

Micke fascinerades av elstolpen.

Rebecka förstår inte alls fascinationen och går vidare.

Ännu några hus Micke tyckte var spännande.

Vackra men obebadliga Mindil Beach, en promenad på ca 3 km från Darwin Centrum.

En typisk Micke-närbild på en ciderflaska.

Marketfolk i skymningen.

Det är långt till vattnet.

Längre ut än såhär går man inte. Då blir man tagen av krokodiler, boxjelly maneter och/eller farliga alger.

Kärlek i skymningen - så romantiskt att det nästan sätter sig i halsen!


Mindil Beach Market, en massa stånd, didgeridoo-musik och roligheter. Vi smakade på krokodilkött (smakade som billig kyckling) och Rebecka köpte en klänning ni lär få se vid senare tillfälle.

En enorm seafood basket som vi delade på och blev mätta så det räckte och blev över.

Resten av kvällen låg vi i sanden hand i hand och tittade på stjärnhimlen, lyssnade på didgeridoo och trummor och pratade om hur underbart Darwin är. Men det har vi tyvärr inga bilder på!

Road photos från bussresan och första dagen i Darwin.

Sista anblicken av The Outback, på ett tag (kanske).

Skräppostsskinka.

Förväntansfull, luxury suite låter lovande.

Turqouise luxury.

Kathrine, en föga imponerande stad mellan Tennant Creek och Darwin där vi åt lunch.

Uppbyggd på samma sätt som Tennant Creek, en bilgata med affärer längs kanterna fungerar som storgatan. Inte så charmigt men kanske praktiskt i en stad där alla har bil.

Här har vi de klassiska "bush fires", här är det staten som tänder på när det fortfarande är så fuktigt att bränder inte sprider sig. Under vintern här är det dry season och då utbryter många skogsbränder.

En långbent fiskmås, typ. Vi ska försöka fota mini-duvorna också! De ser ut och rör sig som svenska skogsduvor men är en femtedel så stora, sjukt söta!

Här är regeringshuset för Northern Territory. Det är också i denna byggnad vi sitter när vi skriver i bloggen!

En söt turist i ett stycke djungel.

En hel del hus här påminner väldigt mycket om dem i Västra hamnen i Malmö (BO01)

Här är Darwins enda swimmingpool med konstgjorda vågor, väldigt konstigt eftersom det konstant är runt 32 grader här och det inte går att bada i havet.

Här har regeringen byggt en egen konstgjord lagun med riktigt havsvatten. Det är helt säkert att bada här, dock slank det med lite småfiskar när de pumpade in vattnet!

Påminner om Västra hamnen här också.

Lagunen i stan.

Ett tunnelsystem som skulle användas under WW2 för att förvara bränsle och andra militära föremål. Dock användes det aldrig. Japan bombade Darwin 60-talet gånger.

Ett ihåligt hus mitt inne i Darwin.

Det här är Darwins mest centrala strand, eftersom det är för farligt att bada har kommunen inte brytt sig om att göra den fin.

Men den var fin i all vildhet ändå.

Här är den centrala parken, Centennial Park. Stor och mysig, och en av få platser i stan man kan dricka alkohol på, förmodligen inte lagligt men möjligt ändå. Det är förbjudet att kampa här, man får 130 dollar i böter första gången, 260 om man gör det flera gånger och maximala boten är 13000 dollar.

Rolig squash.

Ett riktigt pampigt hotell, det är dock svårt att få med det på bild. I trädet bredvid kryllar det av papegojor som skriker så man måste hålla för öronen när man går förbi.

Framme i Darwin

Nu lämnar man gårdslivet bakom sig och ser fram emot nya äventyr!

Då lämnande vi äntligen Tennant Creek bakom oss. En riktigt läskig stad, väldigt surrealistisk. Vi fick skjuts av Hostelägaren till bussen som tog oss till Darwin. Själva hostelet kändes som något form av öststatsbyggnad, rummet såg ut att vara av betong och väggarna var målade med mintgrön färg, det fanns inget annat där förutom två sängar, en tv och ett kylskåp, ingen inredning, tyger eller något annat som kan lätta upp stämningen. Ingen aircondition heller, bara en fläkt i taket, så det blev rejält varmt.

Bussresan tog över 14 timmar, men den gick ganska smidigt ändå, lyckades sova en del, så vi känner oss utvilade. När vi kom fram till Darwin så slog hettan till, runt 30 grader och klockan var lite efter 17. Vi tog en sväng runt innerstan och insåg att innerstan är väldigt liten. Staden är ungefär lika stor som Lund. I Darwin är det vinter just nu och då är det deras torrsäsong, under sommaren är det mycket varmare men det regnar också väldigt mycket, så det blir otroligt fuktigt. Darwin är den enda stad i Australien som har ett tropiskt klimat. Vi har precis klämt några öl och ska kolla lite på film sen blir det att lägga sig och vakna upp till en helt ny dag!

2010-06-17 kl 17.02

Nu ligger vi och dricker australiensisk svindyr öl i ett helt turkosmålat hostelrum. Vi charmade till oss the luxury suite till priset av 4-bed dorm. När man ser skicket på deras lyxigaste rum är man hjärtans glad att man inte behövde uppleva budgetrummen. Vi har varit i Tennant Creek sedan 11 ungefär och har tagit in på ett hostel, då vår buss går först vid 03 inatt och vi har en massa tunga väskor att bära på. Vi är ju också vana vid att gå och lägga oss vid 21, så det vore lönlöst att försöka hålla sig vaken till dess.

Det känns faktiskt underbart att vara ifrån den där familjen. Bondmoran har tackat mig så mycket för min tjänst i butiken ett flertal ggr de senaste dagarna och varit mycket vänlig, jag tror att hon äntligen insett att jag faktiskt gjorde ett mycket bra jobb där inne. Jag lade ner mycket tid och energi på att omplacera varor på ett fördelaktigt vis, demolera spindelhus och torka av sandiga handavtryck på varorna, och vem som helst kunde se att stället såg mycket bättre ut efter min vistelse där. Men arroganta var de hela bunten.

Vi åkte road train med Ben in till Tennant Creek imorse. Vi skulle mötas vid lastbilen vid 07.30, så vi satte oss snällt och väntade i fören. En timme senare är han redo att åka. Så åker vi (Micke ligger i sovalkoven utan säkerhetsbälte och eftersom vi inte hade någon last skumpade vi så jag trodde frukosten skulle åka upp, men Micke lyckades till och med sova en stund där bak!), och när vi väl kommer fram till byn är Ben på väg att skjutsa oss till hostelet. Emellertid ser han en bekant, 2 minuters körväg från vårt hostel, så han bestämmer sig för att stanna och prata med denne i en timme, innan vi får åka till hostelet. Att det låg 2 min ifrån förstod vi ju först efteråt, förstås. EN HEL TIMME. Jag trodde inte ens att såna där machokarlar kunde samtala i en hel timme i sträck.

Bondmoran gjorde samma sak, pratade med en väninnai telefon i en halvtimme och kunde inte avbryta sitt samtal ens en minut när jag höll på att lära mig pappersarbetet med att stänga kassan (allt sköttes ju manuellt där så det var mycket knöligare än mina tidigare butiksjobb) och hade en fråga jag ville ha besvarad, så jag fick sitta och vänta under 30 min på att gå hem bara för att hon ville prata oavbrutet.

Det är svårt att förklara dryga människors beteende för oftast handlar det om the little things, men man kände verkligen hur de med små medel tryckte ner en, och jag tycker synd om efterkommande par. De är tydligen i 50-60-årsåldern och hade en egen farm som gick i konkurs. Stackrarna. Bara som att vi behövde sitta ute i trädgården för att få tillgång till Internet, även fast de hade ett ledigt stort bord just innanför glasdörrarna. Men vi saknar hundvalpen. Jag har fortfarande tassavtryck i lera på mina leggings från när han såg att vi skulle åka och försökte klättra upp i lastbilen med oss. Rasen kallades ”Staffie” och vi har bestämt att en sån ska vi ha när vi blir vuxna.

Tennant Creek är för övrigt ingenting att se! Men vägen mellan farmen och Stuart Hwy var fantastiskt vacker, tog lite foton som förhoppningsvis visar lite av skönheten, får se. Nu ska vi sova lite. Pussar och kramar!

Vi åker redan torsdag morgon till Tennant Creek med Bens Road Train (inte ofta de tar sig från gården, så gäller att passa på), och idag är det tisdag 15/6 kl 21.01. Så ni behöver inte oroa er, vi är snart gone with the wind.

Kommer bli helt galet att kunna använda mobilen igen. Och mobilt bredband inte minst!