Oguidad tur runt stan

Mickes koreanska kalamari. Halten bläckfisk är hög!

Kakaduor, min barndoms fascination återuppväcktes vid anblicken av de halvtama papegojorna.

Flying dogs som snurrar runt i träden och flexar med vingarna i solskenet.

En massa stora fiskar och ålar och fåglar i en och samma pond.

The Sydney Government House, emellertid bor premiärministern hellre i Canberra.

Sydney Opera House och en massa folk som väntar på att få se Jessica.

Idag var vårt första mål att hitta någon prisvärd frukost på stan, men tyvärr blev det ett sunkigt turkiskt ställe som vi inte kommer att besöka igen.

Vårt andra mål var att låsa upp operatörslåset på våra mobiler. Det visade sig vara väldigt svårt, efter att vi frågat några stycken fick vi ett tips om en snubbe som kunde låsa upp mobiler. Vi var där två gånger och det stod att han skulle ha öppet, men han hade stängt. Så vi har inte fått igång våra mobiler än, vi kan inte använda våra gamla simkort då mitt inte går att använda utomlands och Rebecka har mobilsvar på sin så det kommer att kosta skjortan så fort folk kommer till hennes mobilsvar.

Sydney är en otroligt stor stad, den är nästan lite för stor, i alla fall för min del. Man rör sig ändå bara inom ett litet område. Staden är imponerande samtidigt som den på vissa delar håller ganska dålig standard.

Vi var nere vid operahuset när det hände, det var 16 åriga Jessica som seglat runt världen -ensam. Det var värsta jippot, hela operahuset var helt smockfullt. Det var faktiskt lite kul att se alla människor som var helt tagna av att se henne. Hon kom med sin segelbåt fast hon körde med motor och det var flera personer på hennes båt, vi får hoppas att detta bara var den sista biten.

Vägen hem gick vi genom Sydney botaniska trädgård som är otroligt stor och vacker. Vi fick några riktigt bra bilder på fladdermössen sitter och vilar sig upp och ned i träden. Sen tog vi ett besök på en Koreansk restaurang som hade väldigt trevlig mat. Man fick en huvudrätt och fem smårätter till. Vi vaknade precis bittra och trötta då vi råkade somna 18.00 och sov i över tre timmar. Vi får hoppas att vi kan somna ikväll!

2010-05-14 Guidad tour runt staden

Först av allt måste jag beklaga mig, jag har glömt det viktigaste av allt hemma, min bankdosa. Det är väldigt störigt och det blir problem när jag ska öppna upp mitt australiska bankkonto, men det får lösa sig.

Idag var vi på en vandring genom stan som vårt Hostel anordnade, det var väldigt trevligt. Gick igenom de centrala delarna av Sydney. Vi gick ifrån vårt hostel in till darling harbour och sedan gick vi vidare emot det välkända operahuset. Sen gick vi igenom en väldigt fin park på vägen tillbaka, där fick vi bland annat se en läskig spindel och en massa fladdermöss. Vi besökte även katedralen och ett museum på vägen hem. När vi väl kom hem var vi riktigt trötta och tog en öl i baren, sen var vi tvungna att gå upp till rummet för att vila en timme. Sen blev det en stek som bara kostade 56 kronor vilket var ett schysst pris för en fin stek. Nu är det fredag och vi har inte hunnit fixa allting som behöver fixas som att öppna bank konto, registrera hos oss medicare (sjukförsäkring) och fixa ett Tax File Number för att kunna börja jobba.

Vi fick höra att eftersom det börjar bli kallare i Sydney så finns jobben längre upp i landet, så vi har tänkt åka längre norrut inom kort.

/Mikael

Precrash report

Nu är vi här. I Sydney. Australien. Jag har fram tills nu inte riktigt kunnat förstå att det här faktiskt händer. Till och med på flygplanet när vi tittade ut över oändliga mängder ludna mörkgröna kullar med glittrande floder ringlandes emellan dem, och en skymt av långa slättland och höga berg i fjärran, kunde jag förstå att vi verkligen var på vår väg till Australien, på riktigt. Jag har fantiserat om den här känslan sedan jag var 18 och nu när jag väl är inne i drömmen, är det svårt att ta till sig. Vi stannar de första nätterna på Wake Up Hostel och lyxar oss med ett dubbelrum, så vi kan ta igen vår sömnbrist och känna läget. Därefter tänkte vi dra oss vidare till något billigare och sunkigare hostel, när vi fått lite Australien-skinn på näsan. Vi tog en liten stroll ner till China Town, 5 min bort, för att känna att vi gjort något av vår första dag här nere. Det känns verkligen att Sydney är en storstad; folk överallt (kl 22 en torsdag), affärer öppna dygnet runt längs varje gata och en massa höga hus. Imorgon tänkte vi joina en runda stadsvandring anordnad av Wake Up, så vi får se lite mer av stan och kanske hooka up med lite hostelare.

Det är inte lönt att försöka ringa mitt gamla nummer då jag inte tänker slå på mobilen med det simkortet igen, men vi tänkte låsa upp våra mobiler och köpa kontantkort asap. Dessutom har de Internet här, så mamma, jag är inte förlorad ;) Kärlek!

/Rebecka

Framme i Sydney

Det var väldigt skönt att komma fram. När vi skulle igenom säkerhetskontrollen fanns där en skylt som talade om att de just idag höll på att spela in gränsövervakarna australien, ett program som brukar gå på svensk tv. Som tur var hade inga problem att komma igenom så därför fick vi tyvärr inte vara med i tv. Men jag tror inte det skulle vara värt att smuggla in något bara för att få vara med på tv!

Hostelet är fint och vi har varit ute på stan, det är överväldigande, det är stort och mycket människor överallt.

/Mikael

Pa pekings flygplats

Nu är man riktigt, riktigt sliten. Har varit uppe i långt över ett dygn utan någon sammanhängande sömn, har vilat lite från och till, men har varit svårt att sova. Fick oturen att hamna väldigt nära småbarn som höll låda på båda flygen.

Vi ankom till Peking runt 09.00 tiden, planet skulle gå 16.10 men vårt plan kommer inte. Det kommer ingen information angående förseningen förutom att det är försenat. På bildskärmen står det 16.50 och ingen ny information kommer. Det börjar bli riktigt drygt och inga sitsplatser finns kvar så vi får sitta på golvet.

Vi tog in på ett hotell som låg på flygplatsen, när vi skulle checka in fick jag reda på att det skulle kosta runt 150kr för 4 timmar. Men jag anade lite oråd och loggade in på internetbanken och det visade sig att det gick på 723 kronor istället. Sen hade jag inget ombyte med mig så jag köpte en tröja och två strumpor, priset var 85 amerikanska dollar, jag bestämde mig för att endast köpa tröjan, en vanlig t-shirt och den gick på nästan 500kr. Rebecka hade som tur var med sig två extra strumpor som jag fick låna.

När jag skulle betala var jag tvungen att visa bordingpass och pass, vilket hotellet tog och behöll till vi skulle checka ut. Efter mycket argumenterande fick jag igenom mitt köp.

Flyget blev 3 timmar försenat och det var riktigt drygt, dock fick vi mat under tiden vi väntade. Det var en väldig tur att det just det sista flyget som var försenat. Det var väldigt skönt att komma på planet. Detta plan hade eluttag och skärmar med film, spel och serier. Planet var halvtomt så jag fick möjligheten att ligga ner och sova den sista timmen.

En sak man lägger märke till väldigt snabbt i Kina är hur välmående alla ser ut, det finns väldigt få överviktiga asiater. Tydligen har de inte samma problem som vi västerlänningar har. Asien har mycket färre cancerfall än vad vi har i väst.

Pa kastrups flygplats

Just nu är det värsta över. Storstädningen, packandet och allt fixande har tagit nästan 7 dagar och räknat i arbetstimmar har det tagit runt 130 timmar totalt. Det har varit tokjobbigt och vi fick lite halvpanik över att väskorna hade för hög vikt. Dock visade det sig inte vara några problem, vi fick hjälp av en mycket trevlig dansk dam, hon checkade in våra väskor så vi kan hämta upp dem direkt på flygplatsen i Sydney. Vi slipper checka in väskorna för varje stopp vilket är väldigt skönt.

Vilken stor skillnad det är på människor här Danmark, folk ser mycket gladare ut, personalen är otroligt trevligt och serviceinriktade, något som man inte är bortskämd med som Malmöbo.
Förmodligen beror nog mycket detta på att om man inte sköter sig så får man sparken helt enkelt och man är rädd om sina jobb, så man gör sitt yttersta. I Sverige sitter man ändå så säkert så man behöver inte anstränga sig, man kan inte bli av med sitt jobb för att man miss sköter sina arbetsuppgifter, då måste man göra någon form av grovt tjänstefel.

Malmö är en konstig stad, människor är livrädda för främlingar och man har allmänt en taskig attityd, det är det jag upplever. Jag förmodar att det är därför människor uppåtlandet tycker illa om Skåningar, för majoriteten som varit i Skåne har förmodligen valt den största staden Malmö. Kommer man utanför i de mindre städerna och byarna, då får man se Skånes eget hjärta, där människor är avslappnade, trevliga och inte är livrädda för främlingar.

Det ska bli intressant att se hur olika människor är med varandra under vår väg runt klotet på väg till Australien.

/Mikael

Sverige 2.0

Idag fick jag utöver en massa skjortor även se kommunismen i vitögat, var nämligen på ett av statens apotek. Efter att man släppt apotek marknaden fri gjorde man en regeländring som är helt idiotisk. Tidigare har det fungerat väl att om läkaren skrivit ut ett preparat som är dyrare kan farmaceuterna enkelt byta ut det emot ett billigare. Detta har man nu infört ett förbud emot, något som drabbar kunderna hårt då de dyrare läkemedlen inte ingår i högkostnadsskyddet. De flesta som jobbar på apoteken förstår att detta är idiotiskt och begår tjänstefel genom att ändå byta ut läkemedlen. Man ställer sig frågan hur byråkraterna tänkte när de införde detta förbud, är det socialismen i ett nötskal?

Jag har varit bortskämd med ett privat apotek ifrån kedjan medstop på vägen ifrån jobbet. Nu tog jag apoteket som låg närmast vilken råkade vara statligt. Det var en konstig känsla som infann sig när jag kom in, något som man inte riktigt kan sätta ord för. På apoteket jobbade idag 8 personer och 7 av dem hade utländsk bakgrund men det är inte konstigt, man bor i Malmö och det är kul att se att man börjar anställa fler och fler invandrare.

Tillbaka till poängen, de statliga apoteken har kommit på ett eget system som enligt dem själva är genialt. Det går ut på att man tar en kölapp i vanlig ordning och väntar på sin tur. Om man ska plocka ut mer än ett läkemedel så lägger farmaceuten ett ärende (genom att skriva på en papperlapp och lägga i en grå korg) till en annan farmaceut som i sin tur plockar ärende i korgen och ropar upp personerna och expedierar dem efter hand. Det vill säga man får köa ytterligare en gång (kom ihåg att det var en folksport att köa i forna sovjet). Jag tillbringade nästan en halvtimme på detta apotek.

Eftersom jag gillar att analysera saker och jag inte haft något bättre för mig när jag suttit och väntat på min tur så tog jag på mig en liten uppgift, att analysera flödet. Jag har suttit och väntat på detta apotek tidigare och då inte haft något bättre för mig än att observera min omgivning.
Tanken med detta system är att få snabbare ruljans på de snabba kunderna. Men jag såg inget snabbare flöde tyvärr. Det jag såg var att i princip varannan kund blev slussad vidare via det oändliga hav av lappar. Det tar tid för farmaceuten att prata med kunden och fråga vilka mediciner som ska skrivas ut, sedan ska personnummer och lista på läkemedel skrivas. Sedan skall nästa farmaceut plocka lappar ur en låda och ofta fick de kalla på kunden för listan på läkemedel fattades. Hela denna "knöliga" process tar väldigt mycket tid för handläggare och att man låser några farmaceuter ifrån att "plocka i kön" vilket gör att köerna inte rör sig särskilt fort. Jag är helt övertygad om att detta systemet är ineffektivt, dessutom är det väldigt irriterande att få vänta två gånger och kö omgång nummer två var dessutom ganska lång.

Det intressanta är att alla privata apotek har helt slutat med denna rutin medan de statliga fortsätter. Detta är motbjudande bevis på illa central styrning fungerar i praktiken. Hur svårt kan det vara för staten och släppa på tyglarna och låta varje enskilt apotek sköta sig självt, även om det är statligt, då hade effektiviteten höjts och kostnaderna sjunkit.

Ett annat fint exempel på central styrning som felar är min granne som jobbar på Lunds sjukhus där de köper in ketchup för 96kr flaska, samma flaska som kan köpas i närmaste snabbköp för en bråkdel av priset. Problemet här är lagen om kollektiv upphandling, där allt ska upphandlas, tack vare att all byråkrati kostar så är slutpriset orimligt högt. Att göra stora köp ger lägre priser, det har stora kedjor som Elgiganten, Media Markt etc lärt sig för längesedan. Hur kan staten misslyckas så fatalt och varför kan man inte hämta inspiration och lära sig ifrån det privata näringslivet som vet hur man sköter saker effektivt?

Samma sak med den svenska modellen som tyvärr inte fungerar i praktiken. Varför kan man inte erkänna att den svenska modellen inte var så bra som vi trodde och lära sig av vårt grannland Danmark. Danmark har idag 4.2% arbetslöshet medan Sverige ligger på 8,7%. Danmark har ett system som heter flexicurity, som står för flexibility och security. Man har en mycket flexibel arbetsmarknad och en hög a-kassa (90%). I Sverige hör man i debatter att om man skulle plockas bort LAS (lagen om arbetsskydd) skulle man sparka de äldre, ett dåligt argument då detta inte alls skett i Danmark, de har inte haft de problemen som vi är rädda för.

Skjortfrency!

Nu är man i full gång med att fixa inför lägenheten. Gick igenom mina samtliga skjortor och rensat ur många, men det blev många kvar som jag kommer ta med till Australien! Även några Hawaii skjortor som är något av en favorit hos mig! Bilderna ovan är på de skjortorna som jag kommer ta med mig, att få med alla är en teknisk omöjlighet! Jag har samlat på mig otroligt många skjortor!

Flyttkaos!

Då börjat det närma sig, och jag fyller år idag, men det känns inte riktigt som en värdig födelsedag. Jag och Rebecka har slitit hela dagen med att packa ner alla prylar som inte ska vara i lägenheten eftersom den ska hyras ut. Efter nästan 8 timmars jobb, så gav vi upp, vi har gjort mycket, men det kvarstår fortfarande en hel del. Att flytta är det värsta jag vet, av den enkla anledningen att jag hatar detta jobb med att packa, fixa och dona! Sen på allt känns det som det aldrig tar slut...Nu ska jag sluta gnälla! Det är helt enkelt ett nödvändigt ont i det goda som komma skall!